Livet som för stunden

2017-05-13 // 17:24:29

Fyllt min vardag med mycke stall, vänner och träning. Försöker hitta mig själv igen, men det är så svårt när ens mående drar en nedåt igen. 


Idag är första dagen på en månad som jag gråter. Allt blev bara för mycket, kunnat hantera min ångest ganska bra nu vilket jag är extremt stolt över, men ibland blir den så stark att jag tappar andan. Förlorar mig själv i alla negativa tankar och fylls av en stor sorg. Legat i sängen i 3 timmar nu, och några fler kommer det bli. Att komma ur en depression är svårare än vad jag trott, ens egna tankar och känslor går emot än själv, när man bara vill va glad och tänka "äsch, det löser sig!" Känns det som att livet bara vill en något negativt och man lixom bara väntar på nästa motgång. 
Att inte få vara sjukskriven och där av inte har någon inkomst, men samtidigt gå upp i vikt av ens medicin, som gör att man känner sig obekväm i sina egna kläder som blivit för tajta och vill hitta nya fina saker för att känna sig fin igen, är ingen bra kombo. Att se sitt konto gå minus för varje månad känns både som en stress, en påminnelse på att jag måste jobba, redo eller ej trotts min utbrändhet. Men även som en stor ångest som drar en bakåt i ens tillfrisknad. Så står man där vid en två vägskorsning och inte vet vilket håll man ska gå åt. 
Jag önskar bara att jag fick ett jobb som ger mig både en inkomst, men även tillbaka glädjen. Ett jobb att längta efter och som passar mig som handen i handsken, och hjälper mig ur min depression. Men det känns som en chans på 1/100 att man hittar det.

Behövde skriva av mig, just idag är jag inte stark, måste lära mig att hantera min ångest och sluta lägga tillbaka allt i den där dumma bägaren, den ska inte få rinna över igen. 



Kommentera här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

Bloggadress:

Kommentar: